Det här med bloggar är ju ett sätt att skriva av sig, få någon form av uppmärksamhet eller bara att berätta om vad man har gjort idag/vecka/helgen allt är helt jävla onödiga information. För dom som läser egentligen. Jag bryr mig egentligen inte om vad folk har gjort eller vad dom har ätit därför läser jag aldrig någons blogg och om jag väl hamnar på en blogg kollar jag heller bilder än läsa texten.

Därför fattar jag inte själv varför jag skriver här, Bella verkar ju ha lagt ner totalt.
Men det är en sak som är helt fantastisk.
Att skriva av sig är ett sätt att bearbeta problem, tankar och allt annat man bär inom sig, som kanske inte är det lättaste att dela med sig om. Jag älskar att skriva av mig, det är som att gråt man är helt tom efteråt.
Men de jag skriver stannar alltid hos mig. Inget jag kommer eller vill publicera för folk. Inte ens mina närmaste läser det.
När jag läser grejer jag skrivit blir jag skrämd hur man kan tänka ibland.Som en kär vän till mig tog mitt råd och skrev av sig en dag när han var depp eller så.Sedan gjorde han det största misstaget att läsa det precis efter man skrivit det. Han ringde mig och var helt förskräckt av sig själv.
De jag egentligen vill komma till är inte att hänga ut honom utan att när man verkligen skriver av sig, kommer det upp de tankar som man aldrig trodde man hade, för det är dom tankarna som man aldrig tänker son ligger undermedvetet och trycker hela tiden, även om man tror man löst sitt dilemma, så har man inte det för ens de mest läskigaste tankarna kommer ut.¨
Då är du som fri igen!

Jag är inge bra på att förklara men skit samma. någon kanske förstår mig.!