Om jag ska vara uppriktig nu så suger det här. Sitter och tittar på gamla bilder och gamla minnen kommer upp. Vad hände, hur kom man så snett och största fråga hur kunde man falla ur.. Något gott kommer alltid från de onda.
Hatar egentligen allt med bloggande men fan i mig så sitter jag här och skriver. Aldrig skriver jag något bra, bara klagomål och när jag har mycket äckliga tankar som snurrar runt i mitt huvud. Är det en sådan dålig karaktär man har. Tydligen.
Seriöst jag har för mycket skit i huvudet och med rädsla att skriva något jag inte bör och vill lämnar jag det såhär, osagt men sagt i min ensamhet, fyra vita väggar som fångar orden, smälter sakta in som sedan försvinner ut i de tomma inte.  Det snurra i mitt huvud.