Nu ligger jag här igen, i en säng som en gång var den skönaste i världen. Vita vägar omfamnar mig med svarta stela möbler. Ja jag är tillbaks på söder, där katterna bråkar i parken utanför och en granne som slår tandborsten hårt i handfatet så man kan tro den ska går sönder. I hyreshuset jag växte upp i, som nu ej är sig lik. Ny grannar, gamla grannar. Gården utanför där jag en gång lekte liknar nu mer en zigenarkvart fast på ett svensksätt.
Vad är det som har hänt, jag har knappt varit borta i sju månader och inget är sig lik.
Nej vänta nu ljög jag. Det mesta är nog sig likt. Det är som att tiden har stått stilla här i sju månader. Jag känner ingen mig samtidigt som jag är helt vilse i min egna hemstad. Eskilstuna.
Jag har nog inte riktigt förstått att jag har flyttat tillbaks, att jag bor hemma hos mina föräldrar igen.

 Va fan den här är bara sjukt just nu.
Vi hörs/ e

  



Bella!? - Jag skrattar idag vaaa!?